Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUBBEN.
Jaså? Det är på det sättet?... Nåväl, jag kan
inte se, men jag kan annat...
Nu synes en vithårig kvinna sätta sig vid fönstret med
reflexionsspegeln.
Se på gumman i fönstret! Ser ni henne? – Gott!
Det var min fästmö, en gång, för 60 år sen... Jag
var tjugu år. – Var inte rädd, hon känner inte igen
mig! Vi ses varenda dag, men utan det minsta
intryck på mig, fastän vi svuro varandra evig trohet
den gången; evig!
STUDENTEN.
Så oförståndiga ni voro, förr i världen! Inte talar
vi om sådant nu med våra flickor.
GUBBEN.
Förlåt oss, yngling, vi förstodo inte bättre! –
Men kan ni se, att denna gumma varit ung och
skön?
STUDENTEN.
Det syns inte. Jo, hon har vackra blickar, ögonen
ser jag inte!
PORTVAKTERSKAN
ut med en korg och strör granris.
GUBBEN.
Portvakterskan, ja! – Den mörka damen där är
hennes dotter med den döde, och därför fick mannen
platsen som portvakt... men den mörka damen har
en friare, som är förnäm, och väntar bli rik; han
håller på att skiljas, nämligen, från sin fru, som
skänker honom ett stenhus för att bli honom kvitt.
Denna förnäma friare är måg till den döde, och ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
