Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUBBEN.
Var?
MUMIEN.
Där, i hyacintrummet!
GUBBEN betraktar Fröken.
Ja, det är hon! Paus. Vad säger hennes far,
jag menar översten? Din man?
MUMIEN.
Jag var ond på honom en gång, och då talte jag
om alltsammans ...
GUBBEN.
Nåå?
MUMIEN.
Han trodde mig inte, utan svarade: »Så där
bruka alla hustrur säga, när de vilja mörda sin man.»
– Det var ett rysligt brott i alla fall. Hela hans liv
är ju förfalskat, hans stamtavla likaså; jag läser i
adelsmatrikeln ibland, och då tänker jag: Hon går
med falskt prästbetyg som en piga, och det straffas
ju med spinnhus.
GUBBEN.
Det är många som gör det; jag vill minnas du
hade orätt födelseår ...
MUMIEN.
Det var min mor, som lärde mig... det rådde jag
inte för!... Men du hade dock största skulden i
vårt brott...
GUBBEN.
Nej, din man framkallade detta brottet, då han
tog min fästmö ifrån mig! – Jag var född sådan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
