Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 3:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan jag var barn, har beundrat dem, emedan de
besitta alla de vackra egenskaper jag saknar...
Dock!...
FRÖKEN.
Vad?
STUDENTEN.
Min kärlek är obesvarad, ty de sköna blomstren
hata mig...
FRÖKEN.
Huru?
STUDENTEN.
Deras doft, stark och ren av vårens första vindar,
som dragit fram över smältande snö, den förvirrar
mina sinnen, dövar mig, bländar mig, tränger mig
ut ur rummet, beskjuter mig med giftiga pilar som
göra mitt hjärta ve och mitt huvud hett! Känner
ni icke den blommans saga?
FRÖKEN.
Säg den!
STUDENTEN.
Men först dess tyda. Rotskivan är jorden som
vilar på vattnet eller ligger i myllan; nu skjuter
stängeln upp, rak som världsaxeln, och i dess övre
ända sitta de sexstråliga stjärnblommorna.
FRÖKEN.
Över jorden stjärnorna! O, det är stort, var fick
ni det, hur såg ni det?
STUDENTEN.
Låt mig tänka! – I edra ögon! – Det är således
en avbild av Kosmos... Därför sitter Buddha med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
