Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 3:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omständigheter... Han var liksom vi alla omgiven av en
krets umgänge, som han för korthetens skull kallade
vänner; det var en hop uslingar förstås, som mänskor
är mest. Men han måste något umgänge ha,
eftersom han inte kunde sitta ensam. Nåväl, inte säger
man mänskor vad man tänker om dem, i
vardagslag, och inte gjorde han så heller. Han visste nog
hur falska de voro, han kände deras trolöshet i
botten... men han var en vis man och en
väluppfostrad, därför var han alltid artig. Men en dag
höll han en stor bjudning – det var om aftonen;
han var trött av dagens arbete, och av
ansträngningen att dels tiga, dels prata skit med gästerna...
FRÖKEN fasar.
STUDENTEN.
Nåväl, vid bordet knackar han tystnad, fattar
sitt glas att hålla tal... Då släppte spärrhakarne,
och i ett längre anförande avklädde han hela
sällskapet, en efter annan, sa dem all deras falskhet.
Och trött satte han sig mittpå bordet och bad dem
dra åt helvete!
FRÖKEN.
Hu!
STUDENTEN.
Jag var närvarande, och jag glömmer aldrig vad
som sedan hände!... Far och mor slogs, gästerna
rusade på dörrn... och fadren fördes till dårhus
där han dog! Paus. Genom att tiga för länge
bildas det stillastående vatten som ruttnar, och så är
det här i huset också. Här är något till ruttet här!
Och jag trodde det var paradiset, när jag såg er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
