Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 4. Pelikanen - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅGEN.
Jäh, det blev så långt, du vet, när man pratat
ifrån sig, så blir ensamheten tryckande, och vi voro
så vana vid ditt sällskap, att vi saknade dig.
MODREN.
Verkligen? Nå ja, vi tre ha hållit ihop under
alla stormar och jag tror, ni haft nytta av mig.
MÅGEN.
Gerda är ett barn, som inte förstår livets konst,
hon har fördomar och är lite envis, fanatisk i
somliga fall...
MODREN.
Nå, vad tyckte du om bröllopet?
MÅGEN.
Särdeles lyckat! Särdeles. Och verserna, vad
tyckte du om dem?
MODREN.
Verserna till mig, menar du? Ja, det har väl
aldrig en svärmor fått sådana verser på sin dotters
bröllop... Minns du om pelikanen, som ger sitt blod
åt ungarne, vet du jag grät, jaa...
MÅGEN.
Först ja, men sen dansa du var dans, Gerda var
nästan svartsjuk på dig...
MODREN.
Å, det var inte första gången; hon ville jag skulle
komma svartklädd för sorgen, som hon sa, men
det brydde jag mig inte om; ska jag lyda mina
ungar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>