Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 4. Pelikanen - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scenen står tom; det blåser utanför, tjuter i fönster och
kakelugn; fonddörren börjar slå, papper från skrivbordet
flyger omkring i rummet, en palm på konsol ristas
ursinnigt, en fotografi faller ner från väggen. Nu höres
Sonens röst: »Mamma!» Straxt därpå: »Stäng fönstret!»
Paus. Gungstolen rör sig.
MODREN
in, vild, med ett papper i handen som hon läser.
Vad är det? Gungstolen rör sig!
MÅGEN efter.
Vad var det? Vad står det? Får jag läsa! Är
det testamentet?
MODREN.
Stäng dörrn! Vi blåser ju bort. Jag måste öppna
ett fönster för luktens skull. Det var icke testamente
– det var ett brev till gossen, där han beljuger mig
och – dig!
MÅGEN.
Får jag läsa!
MODREN.
Nej, du blir förgiftad bara, jag river sönder det,
vilken lycka att det icke föll i hans händer...
Hon river sönder papperet och kastar i kakelugnen.
Tänk, han stiger upp och talar från graven – han
är inte död! Jag kan aldrig bo här – Han skriver
att jag mördat honom... Det har jag inte gjort!
Han dog av slag ju, det har läkarn konstaterat...
men han säger annat också, som är lögn alltihop!
att jag ruinerat honom!... Hör du, Axel, se till att
vi snart kommer ut ur den här våningen, jag står
inte ut här! Lova mig det! – Se på gungstoln!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
