Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 4. Pelikanen - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SONEN.
Jag skall vara tyst!
Paus.
GERDA.
Nej, tala hellre, men inte om det! Jag hör dina
tankar i tystnaden!... När mänskor komma
tillsammans, så tala de, tala i oändlighet bara för att
dölja sina tankar... för att glömma, för att döva
sig... De vill nog höra nytt, om andra, men sitt
eget dölja de!
SONEN.
Stackars Gerda!
GERDA.
Vet du vad den största smärtan är? Paus. Det
är att se den högsta lyckans intighet!
SONEN.
Nu talade du!
GERDA.
Jag fryser, ge oss lite eld!
SONEN.
Är du också frusen?
GERDA.
Jag har alltid frusit och hungrat!
SONEN.
Du också! Det är konstigt här i huset! — Men
om jag nu går ut efter ved, så blir det ett liv — i
åtta dagar!
GERDA.
Kanske det är insatt en brasa; mamma brukade
ibland sätta in ved för att narra oss...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
