Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 4. Pelikanen - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SONEN retad.
Nej du, han ljuger inte från graven...
GERDA.
Han har kunnat jagas av sjukliga inbillningar...
SONEN.
Camorra! Är du framme igen; då skall jag tala
om! — — — Hör på!
GERDA.
Jag tycker mig veta allt förut; men jag tror det
icke ändå!
SONEN.
Du vill inte! — Emellertid, så här är det! Hon
som givit oss livet var en stortjuv!
GERDA.
Nej!
SONEN.
Hon stal av hushållspängarne, hon diktade upp
räkningar, hon köpte det sämsta för högsta pris,
hon åt i köket på förmiddagen och gav oss det
utspädda, uppvärmda, hon skummade mjölken, därför
äro vi barn misslyckade, alltid sjuka och hungriga;
hon stal av vedpängarne, så att vi fick frysa. När vår
far upptäckte detta, varnade han henne, hon lovade
bättring, men fortsatte, och gjorde uppfinningar, det
var sojan och kajennpepparn!
GERDA.
Jag tror inte ett ord!
SONEN.
Camorra! — Men nu kommer det värsta! Den
slusk, som nu är din man, Gerda? han har aldrig
älskat dig, utan din mor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
