Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Första akten. Förstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA HANDSKEN 2Q3
JULEN.
Jag vet, och det är sista droppen;
nu rinner nådens bägare från brädden,
och vredens vin skall pressas ut ur sura druvor;
dock straffa är ej mitt gebit,
jag tröstar, hjälper, ställer allt till rätta;
men du kan luggas, du har hårda handen...
Hör på! Den lilla kvinnan, skapt i skönhet,
till mänskans glädje och till givarns ära,
hon skall en läxa få, en hård, men kort -
hon byggt sin lycka på det lilla barnet,
och på sin lycka har hon grundat högfärd,
med högfärd följer hårdhet, grymhet...
Nåväl: tag undan du det lilla barnet!
Så skall hon känna saknaden -
Var trygg! Hon får igen det som i morgon kväll
till julegåva, men som gåva, märk det väl!
Vad de skall tro? Tro vad de vill!
Att det har kommit bort, gått vilse!
Men du får icke narras!
Ett osant ord det f roar av som ogräs!...
TOMTEN.
Det är för grymt, det går hon ej igenom!
JULEN.
Hon skall igenom! Jag står henne bi!
Och hennes hjärta är ej dåligt,
blott lite sjukt; och sorg skall bota henne -
När lyckans klara sol har börjat bränna,
så vissna gräs och blomster;
ett litet moln ger skugga, svalka.
Och moln ger regn, på regnet följer grönska...
Nu mulnar det! -~~ Var ej för hård i handen! Dorkl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
