Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Fjärde akten. Vindskammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA HANDSKEN 321
TOMTEN.
Du röck dig lös en gång från varma livet,
från hem och härd, från maka, barn,
att springa efter ärans tomma äggskal.
GAMLE.
Till hälften sant - jag gick i tid,
att slippa se de andra gå, som redan packat!
När livet svek, när skeppet ville sjunka,
jag gjorde mig en livboj som jag blåste upp
med luft, så långt är sanning;
den höll mig uppe till en tid, en ganska lång,
så sprack den, och jag sjönk; rår jag för det!
TOMTEN
har tagit ut skrinet ur skåpet.
Här har du något strandgods havet gav igen -
GAMLE maktlös.
Låt bli rnitt skrin! Väck icke upp de döda!
TOMTEN.
Du Sadducé, som icke trodde på
uppståndelsen - vi fruktar du de döda?
GAMLE.
Låt bli mitt skrin! Du manar andar -
TOMTEN.
Javäl! Så får du se att liv är ande
men fängslad i en kropp, ett ting!
Giv akt, nu manar jag,
besvärjer jag!
Öppnar skrinet.
21. - Strindberg, Kammarspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
