Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 5. Svarta handsken Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter - Femte akten. Barnkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA HANDSKEN 329
kanhända döda, födda om igen?
Har du gått ut att söka sagorna
och träffa Tummeliten, Fågel blå,
Rödluvan, lilla Soliman,
när du på oss blev trött, och på vårt bråk?
Ja fick jag följa dig? Här var jag aldrig hemma.
Det lovade alltjämt, men höll ej,
det liknade, men var ej;
ett konstverk, väl, men bara fel
för mycket kropp, för litet själ,
och rent förtvivlat att man ej fick vara
ej kunde bli den hälst man ville vara!
Paus.
Men det är mörkt! Man stängt mig av från ljuset.
Vrider på en kontakt förgäves.
Och det är kallt, man har förment mig värme!
Räcker ut handen i kulissen som för att söka en kran.
Och intet vatten! Mina blommor törsta!
Hon ringer i en liten klocka.
Men ingen kommer! Alla gått sin väg!
Var jag så stygg då? Ingen vet
Vad alla veta - tro sig veta!
Allt böjde sig för mig och ingen vågade
mig säga hur jag skulle vara!
Jo spegeln tordes, men det var en dålig vän.
Det glatta glaset sade bara artigheter.
Paus.
Vad är det här? - Min handske som jag tappat!
Och här, i fingret, sitter ju min ring!
Då var hon icke skyldig, stackars Ellen!
Nu skall hon hämnas, jag får hennes straff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
