Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 KOMEDIER OCH ENAKTARE
Milt lilla vita lam, farväl,
farväl, min älskade Johannes!
Sätter sig vid barnens sängar.
LÄKAREN reser sig.
Har sorgen rasat slut, min vän?
SMEDEN.
Vad finns för slut på denna sorg,
vad givs för bot?
Jo, giv mig mina barn igen och jag är botad!
LÄKAREN.
Hör på, och tänk ett grand på saken:
ej alltid botas lika blott med lika,
ty ettrigt brännsår svalkar man med kylig salva;
du vet, att de som mistat synen
få se med örat och med handen;
du minns, att när diri hustru dog
du glömde henne snart för barnen!
SMEDEN.
Och nu så äro barnen också döda!
LÄKAREN.
Nå vänta då! Jag kan till liv ej väcka
dem som gått hädan!
Jag kände dina barn, så älskliga
jag aldrig några små har sett,
och att de älskat dig, det vet jag.
I plågans stunder såg jag dem
och hörde hur med gråt i rösten
de ropade på far! O lilla far!
Kom far! Kom hit! Vi dö ju!
SMEDEN.
Jaså, de ropade på far?
Vad sad’ de mer? Tal om!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
