Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 KOMEDIER OCH ENAKTARE
ÄLSKARINNAN.
Det är sant!
SMEDEN.
O, herre, stå mig bi! - Du ljög alltså, nar du
sade att du var tadelfri?
ÄLSKARINNAN.
Jag ljög!
DON QUIXOTE.
En spetälsk, lögnaktig
förenat skall människan ick
linka ––––Vad Qud
e åtskilja!
SMEDEN.
Ja, men ljug då än eri gång! Ljug i herrans namn
och säg att du ljög nu!
ÄLSKARINNAN.
Jag kan icke ljuga mer sedan jag såg din kärleks
oändlighet!
SM:EDEN.
Jag tror dig - och jag följer dig!
Med sårat hjärta, lika sårigt
som dina nyss så ljuva drag!
Är spetälsk du, så är jag också,
och har du brutit, har jag felat.
Jag bär din boja, bannar ej,
välsignar den, ty kärleks smärta
lär räcka längre än dess fröjd,
och jag dig älska vill för evigt!
S:T PER.
Vad sägs, herr riddare?
DON QUIXOTE.
Det var fan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
