Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
322 KOMEDIER OCH ENAKTARE
och friherrinnan avklädda, spöande varandra. Å!
Jag tycker att jag står naken här.
Hon knäpper igen sin kappa.
BARONEN.
Lugna dig, min vän! Platsen är icke väl vald
för att säga dig vad jag sagt förr: man har bara
en vän och ett hem, men vi kunna börja om igen!
–––-Gud vete! Nej, det kan vi inte. Det har gått
för långt. Det är slut! Och detta sista, ja, må det
vara det sista! Och det måste följa på det andra!
- Nej, vi äro fiender för livet! Och släpper jag
dig nu med barnet, så kan du gifta om dig - jag
ser det nu; och då kan mitt barn få styvfar; och jag
skall se en annan man gå med min hustru och mitt
barn. - Eller också skall jag gå själv med en annans
sköka under armen! Nej! - Antingen du eller jag!
En av oss måste fällas! Du eller jag!
FRIHERRINNAN.
Du! Ty låter jag dig gå med barnet, så kan
du gifta om dig, och jag kan få se en annan kvinna
som mor åt mitt barn! Å, den tanken skulle kunna
göra mig till mörderska! Styvmor åt mitt barn!
BARONEN.
Den tanken kunde du ha kommit på förr, men
när du såg hur jag bet i min kärleks kedja, som
band mig vid dig, trodde du att jag icke kunde älska
någon annan.
FRIHERRINNAN.
Tror du jag någonsin älskat dig?
BARONEN.
Ja, en gång åtminstone! När jag blev dig
otrogen! Då var din kärlek sublim. Och ditt låtsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
