Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BANDET 331
min sällhet på en falsk grund. Därpå svarade han:
Nej, det tror jag inte henne om, ett så vackert motiv.
Jag tror inte du själv vet varför du är så fanatisk i
denna punkt, men det är striden om att få fortleva,
som jagar oss att icke vilja släppa taget. Vår son
har din kropp, men min själ, och den kan du icke
utrota. Du skall få igen mig i honom, när du icke
anar det; du skall få mina tankar, mina böjelser,
mina passioner i honom, och därför skall du en dag
hata honom såsom du hatar mig! Det är detta
jag-fruktar!
FRIHERRINNAN.
Du tycks ännu hysa en viss fruktan att han
skall bli min!
BARONEN.
I din egenskap av mor och kvinna har du ett
övertag över mig inför dessa herrar domare, och
rättvisan spelar visserligen tärning med förbundna
ögon, men det finns alltid litet bly i bottnen på
tärningarna.
FRIHERRINNAN.
Du kan säga artigheter ännu i skilsmässans
ögonblick; kanske du icke hatar mig så, som du låter
påskina?
BARONEN.
Uppriktigt sagt, tror jag det mera är min
vanära än det är dig jag hatar, ehuru jag nog gör det
också. Och varför detta hiskliga hat? Kanske jag
glömt att du nalkas dina fyratio år, och att det börjar
gro en man hos dig. Kanske det är denna man, som
jag märkt i dina kyssar, i dina omfamningar, och
som är mig så vedervärdig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
