Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BARONEN.
Du tänker inte på det som nu skall följa: hur
din son skall uppfostras av två bönder, vilkas
obildning och simpla vanor skola pina ihjäl barnet
långsamt; hur han skall tryckas ner i dessas trånga sfär;
hur hans intelligens skall kvävas av religiös
vidskepelse; hur han skall inläras förakt för sin far och
mor...
FRIHERRINNAN.
Tyst! Säg inte mer, ty jag mister förståndet!
Min Emile hos bondhustrur, som inte kunna tvätta
sig, som ha ohyra i sängarna och inte förstå om en
kam är ren! Min Emile? Nej, det är inte möjligt!
BARONEN.
Det är fullständigt verkligt, och du har ingen
annan än dig själv att skylla på!
FRIHERRINNAN.
På mig själv? Ja, men har jag skapat mig själv?
Inlagt onda böjelser, sått hat och vilda passioner i
mig själv? Nej! Vem förnekade mig kraft och vilja
att bekämpa dem? - När jag ser mig själv i detta
ögonblick, tycker jag det är synd om mig! Är det
inte?
BARONEN.
Jo, det är det! Det är synd om oss båda! Vi
försökte ju undvika klipporna i giftermålet och levde
som makar utan att vara gifta; men vi hade ju
strider ändå, och vi försakade en av livets största
njutningar, människors aktning, och så gifte vi oss.
Men vi skulle överlista samhället med dess lagar;
vi skulle inte ha vigsel, utan krånglade oss till ett
civilt äktenskap; vi skulle icke stå i något beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
