Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INFÖR DÖDEN 361
ADÉLE.
Fortsätt med det du! Annars vet ingen vad
det blir av oss! Tre unga flickor lämnade utan huld
och skydd, utan något att leva av. Vet du vad nöden
kan driva till?
DURAND.
Det har jag sagt för tio år sen, men ingen ville
höra mig; och jag har för tjugo år sedan förutsagt
att denna stund måste komma, men har inte kunnat
hindra den att komma. Jag har suttit som en ensam
bromsare på ett blixttåg, sett hur det gått åt
avgrunden, men jag har icke kunnat komma till maskinens
kranar för att stoppa.
THÉRESE.
Och nu begär du tack för att du kört ikull med
oss!
DURAND.
Nej, mitt barn, jag begär bara att ni äro litet
mindre elaka mot mig. Ni har grädde åt katten,
men ni unnar inte mjölken åt er far, som inte ätit
på... så länge.
THÉRESE.
Det är du alltså som inte unnat katten en
mjölktår!
DURAND.
Ja, det är jag!
ANNETTE.
Och kanske det är han som ätit opp för råttorna
med?
DURAND.
Det är han!
ADÉLE.
Ett sådant svin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
