Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 KOMEDIER OCH ENAKTARE
DURAND.
Se så! Nu är liket oppe igen och står emellan
oss. Jag kan icke kära mot döda, men jag svär att
jag talar sant! Hör du det! Och vad er hemgift,
det vill säga, vad ert möderne beträffar, så hänger
den saken ihop så här: först spolierade din mor genom
slöseri och enfaldiga spekulationer mitt fäderne så
grundligt att jag måste lämna min syssla och sätta
upp detta pensionat. Därpå måste en del av hennes
möderne användas till er uppfostran och det kan
väl icke kallas att ha förstört. - Alltså var det också
osant...
ADÉLE.
Nej, så sa icke mor på dödsbädden...
DURAND.
Då ljög din mor på dödsbädden, som hon gjorde
i hela sitt liv... Och det är den förbannelsen som
följt mig likt ett spöke! Tänk vad ni har pinat mig
oskyldigt med dessa två lögner i så många år. Jag
ville icke kasta in ofrid i era unga sinnen och komma
er att tvivla på er mors förträfflighet, därför teg jag.
Jaghade varit hennes korsdragare ett helt äkta samliv;
bar alla hennes fel på min rygg, tog alla följderna av
hennes misstag på mig, tills jag slutligen trodde mig
vara den skyldige. Och hon var icke sen att tro
sig först vara oförvitlig, sedan offret! »Skyll på mig,»
brukade jag säga, när hon riktigt invecklat sig i något
trassel. Och hon skyllde! Och jag bar! Men ju
mer hon kom i skuld till mig, dess mer hatade hon
mig med hela tackskyldighetens gränslösa hat, och
slutligen föraktade hon mig, för att stärka sig av
inbillningen att hon narrat mig! Och sist lärde hon er
förakta mig också, för hon behövde ett stöd i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
