Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRSTA VARNINGEN 387
intrycket av att vara en förlorad människa. Och han
tog löfte av mig, att om slumpen förde mig i er väg,
sedan ett år passerat och han icke låtit höra av sig
genom annons i Allgemeine Zeitung, som jag håller,
skulle jag betrakta honom som död. Och när jag
råkade er, skulle jag från honom kyssa er hand och
er dotters panna, bedjande om: förlåtelse.
Han kysser Baronessans hand; Rosa synes i fonden på
verandan och betraktar uppträdet med vilda blickar.
BARONESSAN upprörd.
Han är död alltså!
HERRN.
Ja! Och jag skulle naturligtvis ha framfört hans
hälsning långt före detta, om icke både namnet och
mannen fallit mig ur minnet för länge sen!
BARONESSAN
tummar på näsduken, tveksam.
HERRN.
Känner ni er lugnad nu?
BARONESSAN.
På visst sätt! Ja! Men så är också allt hopp ute!
HERRN.
Hoppet om att få lida mer av de ljuva kvalen...
BARONESSAN.
Kanske! Näst mitt barn var min oro det enda
intresse som fyllde mitt liv - så underligt, att man
även skall sakna smärtan.
HERRN.
Jag tror, förlåt mig, att ni mer saknar er
svartsjuka, än er förlorade make!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>