Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte scenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
392 KOMEDIER OCH ENAKTARE
ROSA.
Nej, låt mig vara!... Se så, nu rev ni sönder
min klädning!
Hon sätter fingrarna i hålet på klädningsärmen och river upp.
HERRN.
Fröken Rosa, ni är så underlig i dag, och jag
tror att ni gör er fru mor ledsen med ert oroliga
beteende.
ROSA.
Vad tror ni jag bryr mig om att hon blir ledsen;
det skulle tvärtom roa mig, fastän det skulle smärta
er, kanske; men jag bryr mig inte mer om er än
om katten i köket, eller råttan i källarn, och om jag
vore er fru, skulle jag förakta er och resa så långt
bort så att ni aldrig kunde få reda på mig mer! -
Fy, att kyssa ett annat fruntimmer! Fy!
HERRN.
Jaså, mitt barn,. ni såg att jag kysste er mors
hand. Vet då att det var en sista hälsning från er
far, som jag råkade i utlandet och senare än ni. Och
jag har även en hälsning till er...
Han går emot henne, fattar hennes huvud och vill kyssa
hennes panna, då Rosa kastar huvut bakåt och trycker
sina läppar mot hans mun. Frun syns i detsamma på
verandan; ryggar och går.
Rosa, mitt barn, det var en oskyldig kyss på
pannan jag ämnade er!
ROSA.
En oskyldig! Håhå! Så oskyldigt! Och ni tror
på mors fabler om min far, som dog för flera år
sedan! Det var en man det, som kunde älska, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
