Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3:o. Mökvällen hos Kersti (i Soldatens stuga)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 KRONBRUDEN
KERSTI kallt.
Vilket?
LÄNSMAN
slår henne lätt på kinden.
Å! ska man svara så! till en gammal vän, som i
morgon vid det här laget är en släkting! - - -
Det är unga töser, som äro avundsamma, och som
gärna velat gå i brudstol före!
KERSTI.
Kanske det.
LÄNSMAN.
Eller det nya livet, som väntar, i kvarnen och
köket. Det blir inte att gå och hojta och låla i skogen,
där vinden blåser och björken går, inte dansa på
logen om lördagsafton; utan stå vid spisen och sitta
vid lullan, och ha maten på bordet, när Matsen
kommer. Och så hålla jämnan i sinne och håg, när de
mörka dagarne stunda–––– för de kommer alltid
som regn på solsken. Är det allvaret hon rädes,
lilla vän? Det är inte så farligt med det allvaret,
det gör livet gott och sätter in lite högtid i’t.
KERSTI.
O!
LÄNSMAN.
Vad o-ar hon för? - Här är något, som inte
hör en ung flickas tankar till. Här är något på hyss,
ge me se, min lilla vän, jag ska ha reda på’t;
- Skämtsamt. - kommissarien brukar mäkta få
sanningen fram ur kreti och pleti. Vad har hon på
hjärtat? Är inte Mats snäll?
KERSTI.
Bevare oss väl!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
