Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4:o. Bröllopet i Kvarnkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 KRONBRUDEN
Alla ut genom fonden, utom Kersti, som sätter sig på
stolen; skymning har uppstått; kvarnhjulet börjar gå;
Forskarlen synes med harpa och sjunger sin sång (från sid. 38)
»Skyarne lyktas» etc.
När sången är börjad, öppnas golvluckan, som är vid
Kerstis fötter, och Mylingen stiger upp som förut. Kersti
betraktar den först med fasa; sedan sträcker hon ut armarne
och lägger den vid sin barm. Forskarlen tystnar och
försvinner. Barnrösten (Skratten) höres underifrån luckan.
BARNRÖSTEN.
Kall är älven; varm är min moders barm! Intet
gav du mig i livet, i döden tar jag mitt!
KERSTI
som först lullat barnet, gör nu åtbörder av smärta åt bröstet.
O, hjälp mig! Fräls mig!
BARNRÖSTEN.
Liv för liv! Nu dricker jag ditt!
KERSTI skriker.
Fräls, fräls!
JORDEGUMMAN in, fjantande.
Si, nu kommer jag; si, nu kommer jag! Lilla
mor ska sansa sig!
Tar barnet från Kerstis bröst och lägger ner i luckan.
Jag kan så sköta såna här små! Jag för dem
till världen och i jorden!–––––-Si, nu kom jag på
bröllop!
BRITA
har synts i spelmännens glugg och har sett, att något
gömdes i luckan.
JORDEGUMMAN.
Nå, Forskarlen var bjuden me; kom han?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
