Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANEVIT 197
KUNGEN.
Svanevit, Guds skapade sköna verk, frukta dig
intet, ty nu har jag sett dig, du fullkomligaste, nu
har jag hört din röst av sijversträngar, men det var
med hans ögon jag såg och med hans öra jag
hörde, jag får aldrig själv, ty jag har icke din
kärlek; jag ser på dina döda blickar att du icke ser
mig, och du hör icke mina ord, du finns endast för
honom, och finge jag dig, hölle jag ett lik i min
famn; förlåt vad jag brutit, glöm att jag varit och
tänk aldrig att jag skulle våga röra vid dig med en
oren tanke; endast ditt minne skall följa mig och
straffa mig, men giv mig din röst till avsked, så
skall jag bevara dess genljud i mitt hjärta... Ett
ord! Vilket som, ett klingande ord, ett enda!
Paus.
SVANEVIT hårt.
Gå!
KUNGEN springer upp.
Korp! Nu svarar jag: blod! Drar svärdet. Och
ingen skall äga dig, endast jag! Men jag vill ha
korpen, jag älskar det starka, det hårda, det råa!
Duvan är inte min fågel!
SVANEVIT
har dragit sig bakom bordet.
Hjälp mig fader, statt bi, kom, kom, kom!
KUNGEN faller av.
Där kom den! Silversträngen, böneklockan på
Far-ängla-dagen, nu är min makt ute...
SVANEVIT halvsjungande.
Kom, kom, kom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
