Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 SVANEVIT
HERTIGEN.
Vad nytt står på?
SVANEVIT.
Jag vet det!... Jag ser det! Jag hör hur
vattnet droppar ur hans hår, jag hör att hans hjärta
tystnat, jag hör att han icke andas mer... jag ser
att han är död!
HERTIGEN.
Var ser du? Vem?
SVANEVIT.
Var? ... Jag ser det!
HERTIGEN.
Jag ser intet!’
SVANEVIT.
Må de komma fort; ty de måste komma!
FYRA SMÅTÄRNOR med korgar fyllda med vita liljor
och hackat ris av idegran kornma in och strö på golvet; FYRA
SMÅSVENNER med olika stämda silverklockor som de
ringa i; därpå DEKANTEN med krucifixet; sedan gullbåren,
på vilken Prinsen ligger under ett vitt linkläde bestrött med
röda och vita rosor. Hans hår är nu mörkt igen och hans
ansikte ungt, rosenrött och strålande skönt, med ett leende
på lapparne.
Nu spelar harpan; solen går upp. Styvmodrens
häx-bylte brister och hon står i sin vanliga gestalt.
Båren ställes ner, belyst av den uppgående solen.
Svanevit kastar sig först på knä vid båren och kysser
Prinsens ansikte.
Alla gråta i händerna.
HERTIGEN.
Förtälj oss fiskare den korta sagan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
