Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 ETT DRÖMSPEL
GLASMÄSTAREN fromt.
Därför att de icke trivas i smutsen, skynda de
så fort de kunna upp i ljuset, för att blomma och dö!
DOTTERN.
Vet du vem som bor i det slottet?
GLASMÄSTAREN.
Jag har vetat det, men minns det inte.
DOTTERN.
Jag tror att det sitter en fånge där... och han
väntar säkert att jag skall befria honom.
GLASMÄSTAREN.
Men till vilket pris?
DOTTERN.
Man köpslår inte om det man skall. Låt oss
gå in i slottet!...
GLASMÄSTAREN.
Ja, låt oss gå!
De gå mot fonden som sakta öppnar sig åt sidorna.
Scenen är nu ett enkelt, naket rum med ett bord och
några stolar. På stolen sitter EN OFFICER i en högst
ovanlig nutida uniform. Han gungar på stolen och slår med
sabeln i bordet.
DOTTERN
fram till Officern och tar sakta sabeln ur hans hand.
Inte så! Inte så!
OFFICERN.
Snälla Agnes, låt mig behålla sabeln!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
