Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstakademiens utställning 1877
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
180 KULTURHISTORISKA STUDIER
sig själv. Vi tro att hans blygsamhet här icke varit
på sin plats, ty vilken annan artist som helst skulle
säkert ha uppfattat vår snillrike historiemålare, som
målar i en stor anda - i ett mera idealt manér;
den moderna dräkten passar icke väl det stilfulla
huvudet med dess stora klassiska drag; men detta blir
ju artistens sak, och väl veta vi att målare emellan
gäller det bäst målade, och i så fall är greve von
Rosen primus inter pares.
Vårt svenska landskapsmåleri, som just ej är
särdeles fullständigt representerat på utställningen, har
av Paris’ förnämsta konstorgan i år vunnit öppet
erkännande, om också på sanningens bekostnad.
Gazette des Beaux Arts yttrar i sin senaste revue över
årets Salong: »De främmande paysagisterna,
Holländare, Belgare, Svenskar och även Tyskar hava en
stor fördel före oss. Födda i ett fuktigt och
töcknigt land har själva marken givit dem färgen färdig,
de behöva icke söka den. Därför äro också deras
arbeten utmärkta av sann känsla, enkla, rena,
harmoniska.»
Som distingerad kolorist namnes särskilt
Gegerfelt, förmodligen därför att Wahlberg underlåtit att
skicka något.
Vi behöva sålunda icke anställa några
jämförelser med norska och danska landskapsmålare för att
bli varse vår överlägsenhet, minst dock med
danskarna, vilka enligt våra begrepp sakna varje känsla
för landskapsmålning, något som förmodligen de
frånkänna oss i ännu högre grad; åtminstone hava de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
