Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spår av svensk folkdramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONST, LITTERATUR 243
Fri a ren. Ja, inte kommer jag ihåg om det var
den starka vintern eller det va’ året förut.
Talemannen. Din lögnhund, du ä’ inte så
gammal, du ä’ född långt på andra sidan om den
starka vintern; du ä’ lika gammal med mig, för vi ä’
födda på var sitt årtal.
Nu kommer »syppen» in. »Den ska du ta rent
av, Hans,» säger Mannen.
Talemannen. Nej, min själ, det får han inte;
jag vill inte ha besvär me’n; han lova mig, att han
skulle hålla sig som folk, annars hade jag aldrig
tagit honom med.
Mannen. *Se nu, rent av ska de vara!
Talemannen. Han ska min själ lyda mig,
farbror; jag vill inte, han ska vara ett svin heller, fast
han kan få sig ett fylle; nej, jag känner karlen, han
håller sig på måttan; må tro, det är en karl, som nog
vet, huru mycket han super.
Mannen. Nå, så får denna go’ vännen ta en
tår dess mer, då.
Talemannen. Jag tackar, men det ska vara
det unga parets skål, och de tu sällas skål, och min
egen skål. Skål allihopa, för nu går han; se så där;
pu-pa-ha-au; den gjorde gott - det va’ gott
brännvin; du glor illa, far! Jag tog rent av. Jag har nog
gjort det så bra, att jag har förtjänt en till, om jag
fick den!
Fr i ar en. Å, din strunt; vad har du väl gjort?
Kan du säga det?
T a l e m a n n e n. Å jo, min själ, jag vet nog vad
jag har gjort; jag har suttit och ljugit denna mannen
så full med lögn och sagt, att du var så rik, bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
