Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LIKT OCH OLIKT 25
tioner om han lämnades ensam. En dunkel drift
vaknar varje vår och han får en oemotståndlig
»längtan till landet». Därav för de förmögnare
sommarnöjet. Men för att stadsbon skall trivas på
sommarnöjet måste det något litet påminna om
staden; räta gångar, jämna häckar, putsat och
överskådligt, och nära grannar! Därav den lille
pariser-krämarens livsdröm att arbeta ihop så mycket att
han kan sluta och köpa en gård på landet.
Men vi känna alltför väl kulturmänniskans
eländiga tillstånd med hennes sundhetspolis,
järntink-turer och morfinspruta, och vi skola nu se huru
samhällsklasserna hava bildat sig genom arbetets för långt
drivna delning och vilka andliga yrkessjukdomar som
därav uppstått.
Vi börja i toppen och råka därvid på en mycket
gammal bekant:
Försten.
En folkförsamling anser sig behöva en
stadigvarande ordförande och väljer, inkallar och hedrar
med uppdraget en lämplig eller olämplig person.
Folkförsamlingen, som upphöjt privatmannen till
förste, vill nu att han skall hållas fri från alla
privatmannens små intressen, ger honom ett så, eljes
orimligt, stort anslag att han icke behöver tänka på sin
utkomst. I egenskap av ordförande med imperativt
mandat av ministrarne är han icke och kan icke
vara ansvarig för regeringens, det vill säga
ministrarnes, beslut; hans gärningar och person äro därför
mot åtal fredade. Skulle folket ha lämnat någon
makt åt försten, så skulle folket också ha gjort för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
