Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64 LIKT OCH OLIKT
iakttagelse till grund härför, och den som utövat
konst vet nog vilken oerhörd njutning det ligger i
själva frambringandet, vilket även fått namnet skapa.
Den som tagit själv något i pensel och levat
intimt bland målare har icke undgått att häpna över
de olika betraktelsesätt kritikern och artisten anlägga
på en målning. Artisterna tala aldrig sins emellan
om annat än huru »det är gjort», och konstverket
får sitt värde för dem endast om »det är bra gjort»;
om idén, något högre och allt det där talar aldrig
målaren. Han läser med håren på ända en kritik
över sin målning och ber Gud bevara sitt förstånd,
ty han kan ej fatta huru kritikern (i händelse han
fått beröm) kunnat se så många syner i hans tavla;
eller också ler han i sitt skägg och håller till godo,
varav han finner sitt intresse. I Paris, där nu konsten
har sitt högkvarter, yttrar sig aldrig någon annan
om konst än den som något sysselsatt sig med dess
teknik; i Tyskland konstrueras konstkritik ur
fo-lianter av professorer. Härigenom har på det förra
stället konsten, särskilt målningskonsten, blivit en
kotterisak, som endast värderas av målare och deras
vänner, varför också det finnes gällande moder för
dagen. Sålunda har en sådan abnormitet som
Édouard Manet, vilken ovillkorligen hade fel på
ögonen eller något ändå viktigare organ, blivit i
våra senaste dagar upphöjd till mästare och
skol-stiftare. Att jag vågar lita på mitt omdöme i denna
fråga emot sådana bjässar som några av de franska
kritici, beror därpå, att jag icke tillhör något
målår-kotteri, icke en gång Emile Zolas, och sålunda är
befriad från yrkessjukdomen ensidighet, och
yrkesavunden, vidare därför att jag något litet hanterat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
