- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
71

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LIKT OCH OLIKT 71

det gå utföre. Oregelbundna, ofta uteblivande
måltider ersättas med en sup. När nu den olycklige går
att söka upp gamla skolkamrater för att begära en
skärv, luktar han brännvin. En sådan kan man icke
rekommendera utan att chikanera sig själv och det
aktar man sig för. Man ger honom en slant, ber
honom icke vara högfärdig utan söka vad arbete
som helst. I förtvivlans mod går han till en smed.
Han får försöka sig, men får naturligtvis bråck av
den tunga släggans hanterande och kommer på
sjukhuset. Utkommen söker han åter upp gamla kamrater,
men hans eländiga yttre tillskrives fylleri eller andra
laster och han får visserligen en slant igen, men
mera goda råd. I ett nytt anfall av blygsel går han
till hamnen. Hamnen är solig och ljus, där är liv och
folkmassor, i vilka man kan försvinna. Han får
slutligen tillåtelse att bära kolsäckar per styck. Där får
han stryk av konkurrenterna och blir bortjagad;
patronen, som icke är glad över en dålig arbetare, låter
honom gå utan att räcka ett finger efter honom.
En av mina vänner, av vilken jag har historien,
berättar om sitt sista sammanträffande med den olycklige
ungefär så här:

»Jag hade själv mycket smått och hade många
gånger hjälpt honom. När jag slutligen en gång
icke hade en krona i huset till min familj, kom förre
kamraten och bad om hjälp. Jag svarade att jag ej
kunde, utan skulle själv ut att låna pengar. Han
trodde att jag ljög, och om aftonen slog han, i en
bitterhet som jag nu kan förstå, in ett fönster hos
mi£ (JaS bodde nämligen på nedra botten). Så blev
han borta en längre tid, men så kom han igen och
ringde på min dörr. När jag såg hans eländiga till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free