Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LIKT OCH OLIKT 73
värderade vän Knut Wicksell äran av att ha lett mina
tankar på det viktiga ämnet, om jag ock icke kan
anse hans föreslagna åtgärder nog radikala, ty han
resonerar med övergivet hopp om en ändring i
samhällsförhållandena.
Jag återvänder emellertid till de urspårade, som
vilja arbeta men icke få. Samhället är ytterst
ömtåligt om skenet, vilket visar att det är en ömtålig
inrättning. Det behöver stundom blott komma ett
sandkorn emellan hjulen, och kuggarna hoppa ur,
remmarne trassla sig och mekaniken är sönder. Att
förlora sin plats kan gå till på många sätt utom
genom sjukdom. X. var en ung man med god vandel,
anställd på ett kontor. Över en söndag reste han
upp till Uppsala för att hälsa på några bekanta bland
studenterna. Vid sammanvaron åsåg han huru en
skål beledsagades med att glasen slogos i väggen
och krossades. Hemkommen till Stockholm sökte
han vid första bästa tillfälle på ett kafé införa den
effektfulla seden. Men värden skickade efter polis;
herr X. »kallades» och kom i tidningen, varpå han
erhöll avsked från sin plats, och som han icke kunde
förete några rena betyg vid nästa sökning efter plats,
blev han utan. Ett krossat glas hade stjälpt hans
lass. Och så började resan utföre. Han hade ju
varken sårat moral, lagar, sedlighet, blott den yttre
anständigheten och därför skulle han förkastas, hans
liv avbrytas. Principalen skulle aldrig ha haft något
emot glaskrossningen, kanske tyckt att det var roligt,
om han åsett den, icke heller mot kallelsen till polisen,
ty där hade han varit själv en gång, men att det
kom i tidningen, se däri låg det; ty därigenom
skadades firmans anseende och därmed dess kredit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
