- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
99

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

LIKT OCH OLIKT 99

våra fiskare att fiska. Följden blev snart en
lagstiftning, som bestämde bland annat om maskornas
storlek i notkilen. Detta i den lovliga avsikten att
skydda fiskynglet. Men nu börjades en razzia efter
fisknotar, ty intendenterna skulle ju något göra.
Därav uppstod stor förbittring hos fiskarfolket, ty de
till exempel, som hade gott vassbuksfiske fingo
numera, om de ville ha någon vassbuk, bli lagbrytare.
Och de kunde ej finna, att lagen hade någon
avsikt att skydda fiskynglet, som de själva skyddade,
ty de kastade alltid tillbaka i sjön den småfisk,
som de fingo i noten. Förbittringen blev stor, när
man gjorde ett notbeslag, ty en not kostar 3 å 4
hundra kronor och är en liten fiskares förmögenhet.
Några år senare, då de gamla notarne hunnit bli
utslitna och man gjort nya, kom en gång en
intendent och skulle syna en ny not. Han fann
maskorna för små. Fiskarena bedyrade att noten var
lagenlig. Tvist uppstod. Landshövdingen, som
händelsevis befann sig i närheten, tillkallades. Ny
mätning verkställdes och se, maskorna voro ändå för
små. Då upplyste en gammal fiskare, att maskorna
voro för små på land, när noten hängde torr på
gistena, men i sjön voro de laggilda, ty då spändes
noten av hallarne (sänkena) och garnet töjde sig,
och, anmärkte han, här i socken bruka vi aldrig
dra not på land. Anmärkningen befanns riktig och
intendenten besvärade sedan icke fiskarena med
några syner. Men någon tid efteråt hade han grundat
ut ett nytt sätt att salta strömming, och som han
även ville hugna fiskarena med sin nya upptäckt,
drog han ånyo ut att predika. Han hade nämligen
funnit, att det var en stor nationalförlust att rensa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free