Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likt och olikt - Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LIKT OCH OLIKT 107
begagnar ogärna märgeln, som just skulle göra hans
jord lika drivande som sydländingens. Han har vid
havskusterna guldgruvor av tång, men lämnar den
i många provinser obegagnad. Han är stationär,
säger man! Ja, men hur har han blivit det?
Idealstaten vore den: där var och en födde sig
själv, klädde sig själv, utan att schackra och byta:
där sålunda intet utfördes ur landet, aldra minst av
näringsmedel, som utbyttes mot lyxartiklar, där
sålunda icke heller något behövde införas. Det vore
självhjälp i ordets största, och vidsträcktaste
bemärkelse. Då skulle icke kulturmänniskan behöva leva
med andan i halsen för sin utkomst, icke begagna
sport och sjukgymnastik för stillasittande liv, icke
brunnar och bad för överflöd i mat och dryck, icke
ådraga sig lungsot i kapplöpning efter en syssla
eller ett äretecken och icke föda ett blodlöst släkte,
som icke längre kan med bibehållen heder nära sig,
utan måste begagna sitt överkloka förstånd i stället
för sina krafter. Och de enda skillnader mellan
människorna, som skola kvarstå, äro de som naturen
utstakat mellan man och kvinna, starka och svaga.
Men hur skola vi komma dit? Icke går det med
jordens delning, som några socialister vilja det, icke
med egendomsgemensamhet, som kommunisterna tro,
icke med styrelselöshet som anarkisterna mena!
Kanske det icke går alls?
Ett hopp men ett svagt finnes, och det är: att
nöden tvingar oss därhän! När världen gjort
bankrutt, när tron på penningen och krediten upphört,
när det nämligen visat sig praktiskt, att penningen
var en dikt, att den icke var något samlat arbete,
mycket mindre ett upplag av nyttigheter, då kanske!!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
