- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
265

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utifrån - Från Italien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

UTIFRÅN 265

bål tändas San Qiovanni-afton hela kusten efter. Att
de tändas i Nizza, visste jag förut. Därpå drog jag
fram ur stallet min gamla käpphäst nyckelpigan
och fick veta, att den kallas av Ligurerna för
himmelens fjäril och att barnen bruka läsa upp en liten
vers, när den flyger från handen: »Himmelens fjäril
visa mig den väg jag skall gå.» Min gamla tro och
mitt nya hopp: att européen är e n nation fick ny
näring! En svala, den första på året för mig och
min vän, kretsade nu över våra huvuden, och jag
sade tyst: omen accipio!

Den sjunde halvtimmen började med
bestig-ningen av Scoglio nero. Ett ohyggligt, söndertrasat
berg, bestående av järnmalm, oduglig att bearbeta,
genomfårat ay skolgångar och utan en synlig ört
utom fjolårsstånd av Carlina acaulis, en släkting med
vår spåmanstistel. Det var en svår vandring, och
man behövde bara ha haft ett kors på ryggen för att
få riktigt levande för sig en calvariepromenad, men
nu hade vi solen i stället, och Filippo hade min
överrock. En lärka, som troligen tog min käpp för
en bössa, rände av ett par kilometer i luften och
hann icke en gång sjunga i förskräckelsen. För att
hålla modet upp framkallade jag en hop glada
föreställningar om, huru ledigt det skulle gå ned för
dessa branter, som voro så svåra att knoga uppför;
jag tänkte på den goda middagen, som väntade där
nere sina 2,000 fot eller mer, på den sköna soffan,
badrummet och tofflorna, men jag måste ändå sätta
mig ned på ett brännhett malmstycke och tända om
cigarren för femte gången. Filippo rapporterar, att
Monte Penello är klart igen, men jag övertygar
honom, att jag måste hem, även om Monte Penello

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free