- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
287

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utifrån - Från Italien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

UTIFRÅN 287

Månen stod ännu över de västra alperna, när
solen arbetade sig upp bakom de östra och jag vid
sjutiden gick ned till hamnen för att få en båt.
En dylik erbjöd sig genast, och den var snipig i
båda ändar som en gondol samt överspänd med
tunnbandlika bågar, som skulle vid starkare solsken
än nu bära segelduk. Morgonen var sval och skön,
och på Comosjön kände man sig som hemma i
Schweiz igen, ty man känner sig alltid som hemma,
när man är i Schweiz.

Sakta skjuter båten fram i den lilla sjökitteln
mellan silkestvättare i andra båtar. Solen lyser just
nu, på den högsta alpspetsen, upp en liten kyrka,
vilken med detsamma börjar sjunga matutinan ur
gapet på en liten klocka, och nu svarar en annan
klocka från en annan bergspets, och snart sjunger
det från strand till strand, och vid denna musik
paddlar vår båt fram, allt jämt mötande andra båtar,
som skola in till torget i Como med grönsaker, mjölk
och bränsle, och alla salutera de oss med ett
vänligt giorno. Solvargen på bergstoppen och på den
ljudande kyrkan flyttar sig allt längre ned över bruna
vingårdar och bruna ekar och är snart nere på
villorna, som rika milaneser hava byggt sig till
sommarnöjen; men längre in åt sjön, där bergen synas vara
fogade i varandra, där är ännu morgongryning och
där ligga blå flor av dimmor över byarna. Nu
passera vi under några knoppande hängpilar invid en
engelsk villa. Där står en liten paviljong på en
udde. Genom ett järngallrat fönster titta en mängd
nyfikna ansikten ut, men jag förvånas över, att de
alla äro vita i hjässan och ha så stora, runda ögon,
så nämligen, som jag på avstånd kan skönja dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free