Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utifrån - Mitt Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTIFRÅN 305
smackor när smutsen blåst till stället. Gammal
marmor är fulare än gammalt kalkputs, vilket slår an
som en väl rökt sjöskumspipa eller aerugo nobilis på
antik brons. Men färgen? Var är Palms lysande
orientaliska färgprakt i dessa hängande turkiska
mattor från balkongerna, gondolierernas skärp och
hattband, draperierna i loggierna!
Jag kan i hela dessa längor av rost, sot och grått
icke se annat än ett par blåa rullgardiner av papper,
som kosta två kronor i Stockholm; en förfärlig
amerikansk flaggskylt, som annonserar för White Står
Line; en lång röd affisch om utförsäljning av
glasvaror; en blå sköld, lockande till liv- och
sjöförsäkring. Varken Generaltullstyrelsen eller
Assistansen ha en enda färgklick på sina hus, och i
hotellen stå portierer i dunkla livrén endast med blanka
knappar. På balkongerna hänga i fattigmanshus
halvrent linne, ett par jaegerskjortor, vilka äro
normalt färglösa, och hos de rika köpmännen hänger
en sängmatta eller en madrass ute att luftas!
Mer kan jag inte se!
Hur kunde Palm se husen brandröda och gröna,
melongula och azurblå? Han hade fantasi, säger den
vise, och det saknar du, det vill säga jag! Nej,
det senare är icke sant, ty jag skulle kunna måla
gondolerna som kameler och husen som valfiskar,
men det behöver jag inte, ty jag tycker om dem
sådana de stå där, men det kunde inte Palm, och det
var hans svaghet. Han tyckte att de voro fula och
därför målade han på dem! Men för mig äro de icke
fula, fastän de icke äro granna. De stå där som de
stå, och de förarga mig icke, göra mig icke ledsen;
de skänka mig tvärt om ett stort nöje, och mina
20. - Strindberg, Likt och olikt. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
