- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 16. Likt och olikt. Del 1 /
324

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utifrån - Familistèren i Guise

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

324 LIKT OCH OLIKT

börja vi vår vandring" med palatsets direktör till
ledsagare.

Det finns en fråga, som ligger såsom den
viktigaste hörnstenen för hela samhällsbyggnaden, en
fråga på vilken hittills alla reformförsök ha strandat
och utan vars lösning intet nutidsproblem kan lösas.
Det nuvarande samhället är byggt på familjen. Denna
institution, för sin tid ganska ändamålsenlig, tycks
gå en ny utveckling till mötes.

Reformvänner hade sett, att familjen var för
trång och motverkade samhällets ändamål, ty det
saknades en led mellan familjen och samhället. De
hade tillika sett, att männens antal i Europa hade
nedgått så betydligt, att ett ogift kvinnostånd var
på väg att uppkomma. De hade tillika märkt, att
fattigdomen tilltog i säkert förhållande till barnens
antal. Därav uppkommo flera reformsträvanden, som
yttrade sig på olika sätt, men alla gingo ut på en
eljer annan obestämd omorganisation i avseende på
familje- och i synnerhet barnfrågan. Somliga,
engelska kvinnor, förklarade öppet, att de icke ville vara
barnaföderskor, det vill säga att de icke ville leva
i och för släktet. Som medel anbefallde de celibat.
Det var ett sätt. Men naturen, om vi med naturen
mena materiens åtrå efter att söka det ändamålsenliga,
låter icke påtvinga sig ändamålsvidrigheter mera än
till en viss grad, och den nämnda riktningen blir
nog övergående, så att man vänder tillbaka till det
ändamålsenliga (naturen). Inte för att jag tror, att
det vore brottsligt eller omoraliskt att leva ogift,
inte för jag tror, att det ej finns tillräckligt med
barn till i världen. Gud bevars! Det finnes
tillräckligt. Men till människornas jordiska salighet (den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt1/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free