- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 17. Likt och olikt. Del 2 /
172

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärda saker - På vandring efter spåren till en svensk kulturhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

172 LIKT OCH OLIKT

De befinna sig, kyrkovaktaren och han, i det
slingrande rör, som bär upp till tornet och vindarne,
varvid han får anledning att för kyrkvaktaren bekräfta
en gammal misstanke om att stadskyrkan i Sveriges
huvudstad bär sitt namn efter Rysslands skyddspatron
S: t Nikolaus, som tillika var de sjöfarandes
skyddshelgon, vilket han kunde bevisa genom anförande av
en hymn ur det nyupptäckta svenska kyrkans
gra-duale, där den helige Nikolaus anropas, såsom
särskilt havande makt över vind och våg,* varigenom
alla tankar på en annan, en påve eller sådan
tillbakavisas.

Men vägen är trång och vägen är mörk; nu
går den, som i alla kyrktorn, på några gungande
brädlappar över avgrunder, tills den stannar framför
en mycket gammal dörr, som med en mycket stor
nyckel läses upp. Ögat söker att finna ett fast mål,
där det kan vila efter dessa tumlingar från ljus till
mörker. Ett till utseendet gränslöst perspektiv öppnar
sig; marken, golvet, eller det som skulle vara golv,
buktar sig som ett hav i dyningar, men böljorna
äro askgrå och jaga varandra ända bort till
horisonten, där en blekgul måne eller sol kastar ett svagt
ljus över deras kulinga ryggar. Han frågar sig var
han är. I Storkyrkans vind ovanpå valven, vilkas
mankar belysas av det lilla runda gavelfönstret i
fjärran. Synen är storartad. Men kyrkvaktaren börjar
sin vandring på de stelnade vågornas kammar, och
han följer med, icke utan en viss tvekan. Nu ser
han, att de gamla murarne resa sig som fjäll på
sidorna om valven och att de (äro försedda med små

* »O beate Nicolae, nos ad maris portum trahe» o. s. v.
Jämför Fornsvenskt Legendarium sid. 575.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt2/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free