Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetiskt - Om realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194 LIKT OCH OLIKT
tryck och erfarenheter och ställer dem var på sin
plats, där de kunna med ljus i händerna lysa tanken
dess väg.
Världens största författare hava varit realister.
Dante är i sin berömda Divina Comoedia något mer
än realist, ty han ommaskerar icke sina figurer och
gör dem till typer; i femtonde sången av Inferno,
där han låter sin för övrigt aktade lärare Brunetto
Latini namngiven uppträda bland dem som straffas
för sådana onaturliga laster, vilka vi ej få nämna,
där är författaren pamflettist.
Då William Shakespeare som tjuvskytt råkat ut
för rättvisan och sedan låter målsäganden Sir Thomas
Lucy uppträda karrikerad i en pjäs, förringar detta
alldeles icke hans ära; då Moliére av en abbé
Ro-quette gör en odödlig Tartuffe, visar detta blott nyttan
av att arbeta efter modell. Goethe anses icke ha
förstört sin Faust därför att han gycklar med sina
kända samtida Campe, Hennings, Nicolai, i det
bekanta mellanspelet Valpurgisnattsdrömmen.
August Blanches berättelser, de mest lästa och
mest levande av svenska novell-litteraturen, äro
egentligen minnen. Det fåtal som känna igen
modellerna, förskaffa sig därmed ett extra nöje och kunna
skryta med sin indiskretion att de vilja giva
allmänheten kännedom om kulissernas utseende på
baksidan. Men författarens bilder skola leva, därför att
de en gång varit levande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
