- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 17. Likt och olikt. Del 2 /
214

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetiskt - Den litterära reaktionen i Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

214 LIKT OCH OLIKT

ålderns kummel till Riddarholmskyrkan gravvalv!
Det var som om gengångare hade suttit i vedkällare
och sågat stycken ur folianter och sedan i skymningen
limmat ihop bitarne, somliga på härs andra på tvärs.

Men det fanns andra faktorer som underhöllo
reaktionen. Teatern, som kan vara en uppfostrare,
kan följaktligen vara en dålig sådan också. I
sådana händer som Hedbergs och Wijkanders blev vår
kungliga scen en privat hovteater, där man spelade
huvudsakligast fransk komedi. Den franska
komedin äro vi uppfödda vid och den har haft mycket
gott med sig; den har sysselsatt sig med
verkligheten, men den har varit bourgeois-aristokratisk.
Hjältarne ha alltid haft minst 12,000 francs i ränta
och händelserna ha alltid spelat på brysselmatta.

Hela denna eleganta värld, vars liv och öden vi följt
sedan ungdomen, rör sig ju endast i salonger, och
dess enda sysselsättning i livet tyckes bestå i att
hålla dialogen uppe. Allt som binder människan vid
livet är frånvarande. Ingen sysselsättning, inga
plikter, inga mödor, knappt några sorger. De äro födda i
lackerade stövlar, på kanapéer med ridspön i
händerna och revolvern i chiffonjén. Det var en
idealvärld följaktligen, där man i de flesta fall drog sig
med en reträttplats ur livets värsta bryderier. Och
det smickrade och roade publiken att alltid befinna
sig i »gott» sällskap. Alla de små förargliga
samhällsklasserna, som hålla samhället uppe, drogos
aldrig in att störa dessa olympiska, som spelade
pia-nino och rökte cigarrett; och släpptes någon gång
en småborgare in, så var det för att plockas på
pengar; fick en bonde någon gång sticka in huvet
genom tamburdörren så var det för att hälsas med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt2/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free