Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetiskt - Carl Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ESTETISKT 219
en ansedd auktoritet skall räcka sextio, högst sjuttio
år; och skäl förefinnas verkligen varför Carl
Larssons liv och gärningar böra framdragas mer än andra
artisters och detta just nu, då en ny tid håller på
att bryta in med nya tankar och nya känslor. Carl
Larsson framstår nämligen för mig, ofärgad av den
personliga sympatien, som den nya tidens artisttyp.
Han har utgått från arbetet, framgått genom arbetet,
utan stipendier och lån, utan beskyddare, och trots
akademi; han har på denna lovliga bana gått om
sina jämnåriga kamrater och står vid denna tidpunkt
utom den inhemska avundens skotthåll, då han ju
Blivit en »europeisk ryktbarhet», fått pris på salongen,
som hans gamle lärare icke kunnat få, med ett ord
vunnit utlandets erkännande, det enda inför vilket
den inhemska avunden tiger, om icke den böjer sig.
Konst lär härledas av verbet kunna. I längst
förflutna tider måste man också kunna något, innan
man blev konstnär; man måste nämligen kunna
efterbilda naturen. »Ars est imitatio naturae»,
yttrade redan blygsamt Aristoteles, som har yttrat så
många förståndiga saker. Och så trodde man helt
enfaldigt ända fram till Rafael, som började riva
färg och slutade med att stryka väggar i rum. Men
några mörka huven upptäckte en dag att naturen
var ett fuskverk (av Vår Herre) och att människan
»ur djupet av sitt medvetande» kunde skapa en
mycket finare natur än Gud själv, och så målade
man hemma på sitt rum ur djupet av sitt dunkla
medvetande, eller också tog man sig för att putsa
upp den stackars naturen. I stolt självkänsla av sin
överlägsenhet över naturens herre, blev också artisten
snart en övergud, med vilken en stor del av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
