- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 17. Likt och olikt. Del 2 /
249

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetiskt - Carl Snoilsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ESTETISKT 249

glas. Skalden känner ett oemotståndligt behov att
älska och älskas av detta land, nyss hans
fädernesland. Olyckligtvis är patriotismen icke på modet,
den skeptiska ungdomen bryr sig inte längre om
Carl XII: s favorithäst, och de kungliga slottens
historiska möblemang intresserar föga. Hans bok
röner icke gott mottagande bland de unga, men
skalden, föryngrad av kärleken, vill inte tillhöra de
gamlas parti, och de senila lovsångerna tillfredsställa
honom icke.

Han slår sig ner i Dresden, en konstens stad
framför andra, men för ögonblicket centrum för
Tysklands socialistiska rörelse. Den heterogena
blandningen av dagens liv och det förgångna underlåta
icke att utöva ett revolutionärt inflytande på hans
uppjagade själ. Fanatikernas angrepp på samhället
återljuda i honom, och i landsflyktens ensamhet
rannsakar skalden sin konst. Han gör en öppenhjärtig
och ödmjuk bekännelse.

Han har upptäckt att konsten är en lyxartikel,
att poeten, mänsklighetens påstådda välgörare, blott
är en narr, som ibland är patetisk; det är sant
att poesien är ett privilegium för dem som kunna
läsa och betala åtminstone 3 francs och 50, när den
ädle konstnären tar upp kollekt.

I en dikt »I Porslinsfabriken» beklagar han att
hans verksamhet ej kan gagna de behövande. Allt
står till reds för de gynnade. Han målar porslin
för de rika, men han kan icke göra en konstlös kanna
för den fattiges bord. Och han sörjer däröver. Det
finns i denna klagan ett eko av de första kristnas
barmhärtighet, och greven blir social missionär. Hans
poem deklameras i artistkretsar som i arbetarför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/likt2/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free