Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetiskt - Voltaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ESTETISKT 265
är annat än Descartes’ medfödda idéer (anlag,
instinkt). Och i sitt rent negativa tillvägagående har
han en förkänsla av vad i våra dagar, vår tids
filosof, Herbert Spencer, upptäcker rörande sanningens
natur: att densamma är i evig rörelse stadd och
därför icke kan fixeras i ett bestående system, varav
regeln för all reformatorisk verksamhet blir, att den
skall förhålla sig negativt, tvivlande, eller, populärt
talat, nedrivande, nedbrytande, upplösande, vilket ord
i vår tid svärtats med en ful betydelse av
stillaståendets, trons och de många programmens förkämpar.
Protestantismen, sådan den med Calvin inträngde
i Frankrike, lockade icke många till avfall från
katolska kyrkan, ty påvedömet, huru bristfälligt det än
var, utgjorde dock ett slags fortsättning på
romar-väldet, hade som detta en universellt europeisk
karaktär och ägde förmåga av utveckling, just genom
påvens och konciliernas makt att ändra trosläran;
varförutom kulten, såsom kommande söderifrån,
innehöll mycket för skönhetssinnet tilltalande, jämte
icke så litet glad hedendom och därbredvid en
tolerans, som oftast var vittgående, så snart det icke
gällde påvemonarkiens makt. När så Calvin med sin
förfärliga fatalism om nådevalet, sina konst- och
skönhetsfientliga tendenser, sin gammalkristliga askes och
munkmoral, och framför allt sin ofördragsamhet,
vilken strax yttrade sig i resande av kättarbål (Servets
i Geneve), höll intåg i Frankrike, så höjde sig den
skeptiska nationalandan mot dessa zeloter, som med
en ny formulerad bekännelse ville stänga all väg
till frigörelse. Henrik IV får väl anses ha
understött protestanterna av politiska skäl, blandade med
rent humana, likasom Richelieu i Tyskland sökte po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
