Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Estetiskt - Om modernt drama och modern teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ESTETISKT 289
En fabrikant dör i första akten, efter att, bland
mycket annat, hans son i första scenen skämtsamt
uppträtt kostymerad i faderns nattrock - ett alldeles
obehövligt litet puts, vars betydelse jag icke fattar,
och som dramaturgen troligen tagit med, därför att
det hänt i verkligheten, ur vilken den tråkiga och
tämligen betydelselösa händelsen är tagen. Efter
fabrikantens död komma advokater, kompanjonen och
obetalda eller betalda fordringsägare och spoliera
arvet, så att familjen kommer på obestånd. Det är
allt!
Där ha vi det så mycket efterlängtade vanliga
fallet, regeln, det allmänt-mänskliga, som är så
banalt, så intetsägande, så tråkigt, att man frågar sig
efter fyra timmars pina den gamla frågan: vad rör
detta mig? Detta är det objektiva, som är så älskat
av dem som sakna subjekt, av de temperamentslösa,
själlösa som de borde kallas!
Detta är fotografi, som tar med allt, till och
med dammkornet på kamerans glas; detta är
realismen, en arbetsmetod upphöjd till konstart, eller den
lilla konsten, som icke ser skogen för trädens skull;
detta är den missförstådda naturalismen, som trodde
att konsten endast bestod i att rita av ett stycke natur
på ett naturligt sätt, men det är icke den stora
naturalismen, som söker de punkter, där de stora slagen
stå, som älskar se det man icke får se var dag, som
glädjes åt naturmakternas kamp antingen dessa
makter heta kärlek och hat, revoltanda eller sociabla
instinkter, som finner skönt eller fult likgiltigt, endast
det är stort. Det är denna grandiosa konst vi träffat
i Qerminal och La Terre, och som vi ett ögonblick
sågo skymta i Thérese Raquin och som vi väntade
19. - Strindberg, Likt och olikt. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
