Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde akten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OLOF.
Det är inte den Gud som är kärleken!
MODERN.
Det är straffets Gud!... Det är du som
förtörnat honom, det är du som kastar mig i hans vredes
eld. - Förbannad vare den stund jag födde dig!
Dör.
OLOF.
Moder! Moder!
Han tar hennes hand.
Hon är död! Utan förlåtelse! - O, om din själ
ännu dväljes i detta rum, se ned till din son, jag
vill göra din vilja, vad som är dig heligt skall vara
heligt för mig!
Han tänder de stora vaxljusen, som munkarna lämnat,
och ställer kring sängen.
Du skall få de vigda ljusen som lysa dig på
färden, (han sätter en palm i hennes hand) och med
fridens palm skall du glömma den sista kampen med det
jordiska! O moder, om du ser mig, skall du förlåta
mig!
Solen har börjat stiga och lyser med rödaktigt sken på
gardinerna.
OLOF springer upp.
Morgonsol, du bleker mina ljus! Du är
kärleksfullare än jag!
Han går till fönstret och öppnar det.
LARS träder sakta in, förvånad.
Olof!
OLOF tar honom i famn.
Broder! Det är slut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
