Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 14. - Scen 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kommen härin folk! Förlåten är rämnad!
Träden härin i det allra heligaste och sen!
GERT
har fått upp grindarna; hornstötar utanför; han ryggar.
Biskop Brask! Honom måste jag icke träffa!
Men vi, Olof, skola råkas än en gång, många gånger!
Nu fruktar jag icke mer, ty jag ser eldstungan dallra
över ditt huvud! – Statt upp och förkunna!
Går genom trädgården.
Scen 15.
OLOF. Sedan BRASK.
OLOF
upphör att ringa; intager en avvaktande ställning mitt på
gården; synes först häpen över sin djärvhet, men sedan
fast besluten att möta vad som helst.
Då ringningen började har Mårten och ett par bröder
störtat ut ur refektorium, men genast vänt om då de sett
Brasks förtrupper.
BRASK
inbäres i en bärstol med baldakin; stiger ur i portvalvet och
går ensam in på scenen.
Vem har ringt vesper, då staden är belagd med
bann?
OLOF.
Jag!
BRASK.
Kände du ej befallningen?
OLOF.
Kyrkans vrånga påbud äro alltför väl kända!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
