Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I voren ju fästefolk förr i tiden,
men nu I fästat den brudgum och brud
som aldrig svika! Så gen varandra
fridskyss, den sista, att se’n för Gud
I evigt skiljda mån troget vandra!
Olof och Kristina kyssas under häftig rörelse.
Nu säg mig, son, vad texten heter,
som i dag du ämnar att tala om!
OLOF.
Jag menar något säga om de falska profeter!
MODERN.
Det är rätt, min son! Så välsignat du kom!
Just nu då de döpare och lutherister
draga och riva, en hit, en dit!
Säg dem sanningen! Som lärd magister
nog du vet i vad stycke dem brister!
När du var barn ej fanns detta split;
alla trodde på Gud och vår Fru,
och hulpo de då, så hjälpa de väl nu.
Nu duger dock ej mer vårt <sp>Ave Maria<\sp>;
från allt som är svårt man vill befria
en sömnig syndare och är helt trägen
att göra så bred den smala vägen!
OLOF.
Visst sant, min mor, men vet du vad du beder?
MODERN.
Det sörjer jag ej, ty han som tillstäder
min bön, han fattar så gott latinet!
Om blott man stoppar sitt högmod i skrinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
