Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
250 MÄSTER OLOF
KRISTINA.
Jag stör dig?
OLOF.
Inte mig! Tala du!
KRISTINA.
Vad blev av syrenerna jag ställde på ditt bord!
OLOF.
De doftade så starkt att jag måste taga undan
dem!
KRISTINA
stiger upp och smeker Olof.
Detta huvud, som kan bära så stora tankar, låter
oroa sig av små blommor! Stackars Olof!
OLOF skjuter henne ifrån sig.
Du skall icke hindra mig, mitt barn!
KRISTINA.
Du älskar mig icke, Olof!
OLOF.
Hur kan du säga så, mitt kära lilla barn!
KRISTINA.
Du älskar mig icke högst; du håller mera av ditt
arbete än av mig! O vad jag hatar dessa papper!
Kysser papperen.
De få veta alla dina tankar; på dem tröttnar aldrig
ditt öga att vila; endast de kunna sätta din själ i
brand...
OLOF ler.
KRISTINA.
Och du ler åt mig! O jag blir så liten
bredvid dig, Olof! Jag skall endast syssla med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
