Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 MÄSTER OLOF
OLOF springer fram; faller på knä.
Moder!
MODERN.
Son!
OLOF.
Du har gråtit över mig, att tårarna släckt dina
ögons ljus!
MODERN.
Herren slog mig med blindhet att jag icke skulle
se styggelsen, och jag har tackat honom!
OLOF
leder modern till den stol, i vilken Kristina nyss suttit och på
vars armstöd hon lagt sitt sticktyg.
Sitt här och tala, moder! Du har mycket att
säga!
MODERN.
Jag känner en doft som av blomster! Du har
ett fromt sinne, Olof, att du älskar blommor! Har
du glömt de hårda orden jag fällde då i sakristian?
OLOF kysser henne.
O, att d.u så hade förgätit mina!
MODERN
som oförmärkt fått sticktyget i händerna.
Vad blev det av vederdöparens dotter som du
mötte med i sakristian?
Upprörd, reser sig och kastar undan stickningen.
Olof! Olof! Man ämnar skicka henne till en
saltpanna, dit alla sådana kvinnor...
OLOF.
Tyst, mor, eller vid allt vad du håller kärt och
heligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
