Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Scen 4.
OLOF ensam vid moderns bädd.
OLOF.
Sov, o sov; icke skall jag
störa dina drömmar! Tag, o tag,
heliga sömn, frid på dina vingar,
du som allt lisar och plågan betvingar!
Han går till fönstret, drar undan förhänget; man ser ett
parti av Stockholm med Mälaren i morgonbelysning. Han
öppnar fönstret.
Välsignade morgon, är redan du vaken,
så kom då hitin och tag mitt Guds frid!
Se rökarna stiga re’n över taken,
likt offer, tända till dagens id
av mödans barn på den svarta härden!
Sjung högre, du lärka över ångande gärden,
att mor må drömma så vackra drömmar
om ungdomstid och om midsommartid.
Blås upp, du västan, och låt dina strömmar
mig föra hit ifrån Mälaren över
den ljumma doften av vallmo och klöver,
att sjukdomens andar en stund du söver,
och du, östan från skärens yttersta band,
tag hälsans salt ifrån saltsjöns vatten
och lägg på henne din helande hand,
att febern flyr med den flyende natten!
Det ringer från tre kyrktorn på olika avstånd.
Nu ringer Angelus! Min första bön
till dig, o morgon, jag sakta beder:
ack, låt mig få lägga min styrka neder
för dig! Men se’n, när strålande skön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
